Texten "Metatext text om texten" mot orangefärgad bakgrund med nonsenstext

Med metatext, text om texten, kan du samman­fatta, för­tydliga och struk­turera texten så att läsaren får en för­ståelse om vad det är för text och hur den ska läsas.

Med meta­text menar man sådana ord eller fraser som kommen­terar texten, till exempel ut­tryck som in­lednings­vis, i de följande styckena, denna fram­ställning handlar om, nedan följer en be­skrivning av.

Metatexten fungerar som ett slags an­vis­ningar för hur texten ska läsas och hänger tätt ihop med text­bindning. Med hjälp av meta­texten kan du fö­rklara hur du har lagt upp textens dis­position, tydlig­göra samband och styra läsaren genom texten.

Genom att göra textens röda tråd mer synlig ger du läsaren en för­förståelse av texten och unde­rlättar begripligheten.

Metatext är vanligt i fack­texter och passar bäst i längre texter där det är viktigt att visa struk­turen och hjälpa läsaren att förstå till exempel långa reso­ne­mang. Då kan man gärna in­leda varje av­snitt med en kort genom­gång om vad mot­tagaren kommer att få läsa.

I en kortare text bör man inte behöva använda längre meta­texter, utan du kan nöja dig med binde­ord som för det första/för det andra, slut­ligen, ännu en. Längre metatext­fraser kommer antag­ligen bara att för­virra läsaren om vilken genre texten hör hemma i.

Andra typer av meta­texter som ger läsaren upp­lysningar om texten är till exempel diarie­nummer, kontakt­uppgifter, hyper­länkar och ämnes­rader till mejl eller nyhets­brev. Se till att dessa är så infor­ma­tiva som möjligt, till exempel att du skriver en ny ämnes­rad istället för att fort­sätta på en lång mejl­konversation när du byter ämne.

Fler snabba skrivtips

Läs mer om metatext, textbindning och disposition

[uo_breadcrumbs]

Arkiv