Två armar från varsitt håll som håller varsitt tärnljus mot varandra, armarna är klädda i lucialinne

När vi närmar oss jul och vaknar till skön­sång av vit­klädda barn, då in­faller sig förstås frågan: ska vi skriva lucia med stor eller liten bokstav?

Enligt den svenska skrift­språks­normen skriver vi helg­dagar med liten bokstav: jul­afton, rama­dan, hallo­ween. Men det finns några undan­tag, och det är helg­dagar eller sär­skilda dagar som har en tyd­lig kopp­ling till en person, som Nobel­dagen eller Valentin­dagen (men på svenska brukar vi ju oftast be­nämna den dagen alla hjärtans dag som vi skriver gement).

Men varför skriver vi då lucia och val­borg gement? De är ju båda namn­givna efter helgon?

Ja, det beror på att kopp­lingen till helgon­en är svag. Det moderna lucia­firandets rötter går till­baka till när vi firade årets mörkaste natt – fram till 1753 låg vinter­sol­ståndet på den 13 decem­ber. På medel­tiden fick det italien­ska hel­gonet Lucia sin dag 13 decem­ber och koppla­des då ihop med den längsta natten då över­naturliga krafter var i färden.

Kopplingen kan ha för­stärkts av ljud­likheten mellan Lucia och djävulens namn Lucifer. Och under lucia­natten drog den onda Lussi, Lussi­käringen eller Lusse­gubben fram. På vissa håll dansade man med lusse­bruden, en kvinna klädd i halm eller en halm­docka. Den moderna lucian dök upp i högrestånds­kretsar som ljus­prydd lusse­brud på 1700-talet, och på 1800-talet spred sig seden till uni­versi­teten – som bara var öppna för män, så deras lucior var manliga.

När Skansen i Stockholm började fira lucia på 1890-talet las äldre tiders staffans­sjungning till lucians följe. Ursprung­ligen var det på annan­dagen som yngre män drog mellan gård­arna och sjöng och tiggde pengar, vilket lever kvar i otaliga ver­sioner av sången Staffan stalle­dräng. Först 1927 tog det moderna lucia­firandet fart när Stock­holms Dag­blad i en tävling ut­såg en lucia.

Luciafirandet har alltså – som de flesta tradi­tioner – en mycket brokig bak­grund och har väldigt lite att göra med det italien­ska hel­gonet. Så vi skriver lucia med litet l när vi talar om firandet: lucia­dagen, lucia­tåg, skolans lucia.

Men talar vi om hel­gonet eller någon annan som heter Lucia skriver vi förstås med stor L. Och handlar det om hel­gonets dag eller vem som har namns­dag 13 december skriver vi Luciadagen stort L.

Men i de flesta fallen bör du skriva lucia gement.

Fler snabba skrivtips

Om helgdagar på Evas språkblogg

Bok om årstidshändelser

Mer läsning om lucia med stor eller liten bokstav

 

Annons:

Snabba skrivtips

Kortfattade tips som lär dig att skriva vårdat, enkelt och begripligt i arbetet.

Kategorier

Annons: