illustration med kvinnor och deras repliker i pratbubblor, med tankstreck
Det vanlig­aste idag är att man mar­kerar repliker med tankstreck, det som på tidnings­språk kallas för pratminus.

När man åter­ger vad någon har sagt mar­kerar man det i svenskt skrift­språk med antingen tankstreck eller citat­tecken. Tankstreck är det vanlig­aste idag, och det som används i svenska tid­ningar. Det kan även kallas för talstreck eller pratminus (minus är den typo­grafiska benäm­ningen på tankstrecket).

Med prat­minuset visar du att du åter­ger vad någon sagt, och du ska inte ändra på formu­leringen. Undan­taget är att du bör redi­gera tal­språkliga drag till skrift­språkliga, som att du tar bort utfyllnads­ord eller ändrar dom till de eller dem. Skriver du skön­litterärt citerar du ingen verklig person, så då väljer du själv vilka repliker dina karak­tärer ska säga.

Se till att du an­vänder tankstreck och inte binde­streck. Det lite längre tank­strecket som vi använder i svenskt skrift­språk heter kort tankstreck men kan också kallas en dash i ditt ord­behandlings- eller layout­program.

När du skriver en replik in­leder du med ett tankstreck, ett pratminus, följt av ett mellan­slag. Avsluta med ett komma­tecken och en anförings­fras som talar om vem som sagt repliken (se 1 i exemplet nedan). Om repliken av­slutas med ett fråge­tecken eller ett utrops­tecken sätter du inte ut något komma och anförings­frasen börjar med liten bokstav (2).

Du behöver inte skriva ut anförings­frasen om det är tydligt vem som säger repliken (3).

För varje person som talar gör du nytt stycke och in­leder med pratminus. Repliken räknas som ett vanligt stycke, så du an­vänder samma stycke­markering – indrag eller blank­rad – som för övriga stycken.

Du kan även lägga anförings­frasen före repliken, och då av­slutar du anförings­frasen med kolon (4).

Vid kortare repliker kan du lägga en fort­sätt­ning på repliken efter anförings­frasen (5), men det kan vara tydlig­are att lägga fort­sätt­ningen på en ny rad med nytt pratminus. Vid långa repliker skriver du ut nytt pratminus för varje gång du gör nytt stycke, till exempel om du åter­ger en persons berättelse.

Exempel:

(1) – Nu ska jag gå till skolan, sa Wilma.

(2) – Jag vill också gå till skolan! sa Love.

(3) – Nej, du är för liten.

(4) Pappa kom in i rummet och sa:

– Men du kan få följa med och lämna Wilma.

(5) – Det är inte samma sak, sa Love surt. Jag måste ju gå hem igen.

Fler snabba skrivtips

Evas språkblogg om repliker och tankstreck

Mer om tankstreck och direkta anföringar

 

Annons:

[uo_breadcrumbs]

Arkiv

Annons: