
I Sverige firar vi in våren med att fira valborg och tända eldar, ett firande med mycket gamla anor. Men ska valborg skrivas med stor eller liten bokstav?
I Sverige har vi firat valborg sedan medeltiden då det tyska firandet av helgonet Sankta Valborg (eller Sancta Walpurgis, Sancta Walburgh) spreds hit. Som det ofta är med de kristna högtiderna anknöt denna till en äldre tradition då man eldade för att bränna det gamla och ge plats för det nya.
Valborg infaller vid en så kallad kvartspunkt i solhjulet, det vill säga tiden mittemellan vårdagjämning och midsommar, och ses som den tidpunkt då vi går in i sommarhalvåret. Idag är det nog få som firar Sankta Valborg, och vårt nutida valborgsfirande har blivit en symbol för våren och ljuset.
Och sedan medeltiden och antagligen ännu längre tillbaka firar vi på ungefär samma vis: vi eldar upp ris och löv vi städat ur våra trädgårdar, vi skränar och skjuter fyrverkerier, vi sjunger vårvisor och vi dricker för mycket alkohol.
Språkligt kallar vi nog oftast denna dag rätt och slätt för valborg idag, istället för det lite otympliga valborgsmässoafton. I Uppsala kallas dagen ofta för sista april, i Lund för siste april. I Finland kallas helgen med valborg och första maj för vappen, från finska vappu.
Men ska valborg skrivas med stor eller liten bokstav? Ja, även om valborg ursprungligen är ett egennamn skriver vi helgdagen som vi brukar skriva helgdagar på svenska – med litet v.
Så du bör skriva valborg, valborgsmässoafton, valborgsfirande, men skriver du om någon som heter Valborg skriver du förstås med stort V eftersom det är ett egennamn.
Fler snabba skrivtips
Evas språkblogg om valborg
Annons:
Annons: