Irriterar du dig på att folk blandar ihop hans och sina, deras och sin? Eller är du en av dem som inte vet när det ska vara vad?
Svenskan har flera särdrag som inte är så vanliga i andra språk, och bland dem hör att vi har reflexiva possessiva pronomen: sin, sitt, sina.
Reflexiva pronomen fanns i urgermanska, men försvann från den västra dialekten. Följden blev att språk som engelska och tyska inte har reflexiva possessiva pronomen, medan svenskan och ryskan har det.
Och det är också anledningen till att det här är ett knepigt språkproblem för många som lär sig svenska som andraspråk. Om du inte har olika sorters possessiva pronomen på ditt modersmål är det inte så lätt att första varför den som har svenska som sitt första språk undrar vems hunden i det andra exemplet är.
1. Anna går ut med sin hund.
2. Anna går ut med hennes hund.
Tumregeln är inte så komplicerad: när det possessiva pronomenet syftar tillbaka på satsens subjekt ska det vara reflexivt. I exemplet ovan är Anna subjekt och sin syftar tillbaka på henne. Om det är Lisas hund som Anna går ut med syftar det possessiva pronomenet hennes på Lisa.
Men det finns knepiga undantag, inte minst när det finns ett tankesubjekt i satsen – det är inte satsens formella subjekt utan det som uppfattas som subjektet. För vems hund går Anna ut med i den här satsen där Lisa är det formella subjektet?
Lisa såg Anna gå ut med sin hund.
Det blir stökigt ibland även för den som har svenska som modersmål, och det här en sådan språkfråga många irriterat hänför till språkets förfall och ungdomars slapphet. Om det verkligen handlar om en vacklande norm är dock oklart – det verkar snarare ha varit lite stökigt sen lång tid tillbaka.
Idag läser vi väldigt mycket mer text som skrivs av mindre säkra skribenter och som inte gått igenom redaktionell granskning, så det kan vara därför det upplevs som att det blivit vanligare.
När jag korrekturläser texter som skrivits på svenska i original stöter jag mycket sällan på sammanblandningar. Det förekommer däremot ibland i översatta texter.
Eftersom professionella översättare översätter till sitt modersmål och rimligen bör ha en väldigt god språkkänsla tror jag inte att det handlar om osäkerhet utan påverkan från källspråket – i översatta texter slinker det även igenom fel med den/det på ett sätt jag aldrig ser annars.
Så, behöver du bry dig om att sätta dig in i de här pronomenen? Ja, till skillnad från flera andra uppmärksammade språkfrågor stör det inte bara språkkänslan när det blir fel, utan det blir också en förändrad betydelse som kan vara förvirrande.
Och har du ett modersmål som saknar reflexiva pronomen finns det verkligen anledning att du lär dig det här svenska särdraget.