Texten "tre punkter ..." mot bakgrund av suddiga, färgade punkter

Tre punkter i meningen mar­kerar ute­lämning, av­brott eller paus. Men det kan också vara en känslo­markör eller visa på en öppen fort­sättning som läsaren själv får tolka.

Först 2008 fick tre punkter status som ett eget skilje­tecken, då det fick ett eget avsnitt i den norm­givande hand­boken Svenska skriv­regler. Innan dess hade tecknet presen­terats som en under­grupp till skilje­tecknet punkt i skriv­handledningar.

Tecknet benämns typo­grafiskt som ellips och kan även kallas uteslutnings­tecken, utelämnings­tecken, ellips­ligatur eller ellipsis. Det ska inte delas upp på olika rader, men skriver du digi­talt brukar pro­grammen be­handla de tre punkterna som ett en­hetligt tecken.

Tre punkter mar­kerar ett avbrott, till exempel att något har ute­lämnats eller att det görs en paus. Antalet punkter ska vara just tre, varken fler eller färre, och det ska vara mellan­slag före första punkten och efter sista:

När man gör av­brott i en mening … hur var det nu?

Skriver du en mer formell text, till exempel en aka­demisk text, och an­vänder tre punkter för att mar­kera ute­lämning i citat bör tecknet omges av hak­parentes.

”Om tre punkter av­slutar en mening […] kan ett fråge- eller utrops­tecken följa på de tre punkt­erna”. (Svenska skriv­regler, 2017)

Om en mening avslutas med tecknet ska du inte lägga till ytter­ligare en punkt. Som citatet ovan säger kan du där­emot använda fråge­tecken eller utrops­tecken efter dem.

– Kanske man kan av­sluta meningen med tre punkter …

­– Skulle man ha två punkter eller tre eller …?

– Han skrev fyra punkter igen, den för­bannade …!

Om meningen som av­slutas med tre punkter är en replik som följs av en anförings­sats ska det vara komma­tecken före anförings­satsen.

– Kanske man kan av­sluta meningen med tre punkter …, sa han tveksamt.

Om de tre punkterna inte mar­kerar ute­lämnade ord utan att ett ord är av­brutet ska du inte göra mellan­slag före första punkten.

– Nu har han skrivit fyra punkter istället för tre, den förb… den svår­lärda skribenten!

I texter med mer var­dag­lig stil används tre punkter i slutet av meningen ofta som en signal för en öppen fort­sättning där skri­benten antingen lämnar till läsaren att tolka resten eller menar att det är själv­klart vad som följer. Ofta är det då en känslo­markör.

Jag blir så trött … Han skriver alltid fyra punkter istället för tre, men han kanske inte kan räkna …

I mate­matiska samman­hang kan tre punkter användas för att ange ute­lämningar i en talföljd.

3, 30, 300 … 300 000

I mer formell text är det oftast bäst att bara an­vända det här skilje­tecknet när du till exempel ute­lämnar något i ett citat. Som känslo­markör passar det bättre i mindre formell text eller skön­litteratur, där det kan ha stor stilis­tisk effekt. Men som med alla stilis­tiska grepp gäller det att an­vända det med måtta.

Fler snabba skrivtips om interpunktion

Evas språkblogg om direkt anföring

Mer läsning om tre punkter

 

[uo_breadcrumbs]

Arkiv