Sin eller hans

Vet du när det ska vara sin eller hans? Hennes eller sitt? Sina eller deras? Ja, grund­regeln är inte så kompli­cerad, men undan­tagen är desto knepigare.

I svenskan har vi två olika under­grupper av possessiva pronomen: personliga och reflexiva. I första och andra person används samma pronomen för båda under­grupperna:

  • I singular: min, mitt, mina respektive din, ditt, dina.
  • I plural: vår, vårt, våra respektive er, ert, era.

I tredje person skiljer sig de person­liga och reflexiva possessiva pronomenen:

  • Personliga i singular: hans, hennes, hens, dess.
  • Personliga i plural: deras.
  • Reflexiva i både singular och plural: sin, sitt, sina.

När det possessiva pronomenet syftar på satsens subjekt ska det vara reflexivt. Om det istället syftar på satsens objekt eller subjektet i en annan sats ska det vara person­ligt. I nedan exempel är korre­latet, det prono­menet syftar på, markerat med rött och det possessiva prono­menet är fetat:

  • Korrelatet står som subjekt: Lisa går ut med sin hund.
  • Korrelatet står som objekt:  Lisa sätter på hunden dess halsband.
  • Korrelatet står i en annan sats: Anna har en hund, och igår gick Lisa ut med hennes hund.

Men det finns flera undan­tag från grund­regeln. Använder du något som kan upp­fattas som ett fast uttryck kan du använda antingen sin eller hans:

Vi såg filmen i sin helhet.

Vi såg filmen i dess helhet.

Ibland är det inte det formella subjektet som upp­fattas som subjekt utan det finns ett så kallat tanke­subjekt. Ett exempel är satser med objekt och en att-sats, som här där det är före­läsaren som är subjekt och Pelle är objekt – men Pelle upp­fattas som tankesubjekt:

Föreläsaren bad Pelle att stänga av sin mobil­telefon.

Ett annat exempel när tanke­subjekten trasslar till det är vid sats­förkort­ningar och liknande konstruk­tioner, som här där Nisse är formellt subjekt men Anna är tankesubjekt:

Nisse hörde om Annas föreläsning på sin gamla skola.

När det före­kommer tanke­subjekt kan både reflexivt och person­ligt pronomen vara rätt, och du får utgå från vad som blir begrip­ligt utifrån kon­texten. Eller så skriver du om meningen så det inte blir några tve­tydigheter.

 

För dig som glömt skolgrammatiken

Subjekt
Subjektet är det satsled som tillsammans med predikatet (det finita verbet och dess bestämningar) utgör kärnan i satsen. Subjektet kan bestå av ett enskilt ord, då oftast ett substantiv, eller en fras, en så kallad nominalfras.
Objekt
Objektet är en bestämning till satsens verb. Det oftast av en nominalfras (en del av en sats som fungerar syntaktiskt som ett substantiv). I svenskan har objektet sin ordinarie plats efter verbet. Vi skiljer i svenskan mellan direkt respektive indirekt objekt.

Direkt objekt brukar beteckna det som utsätts för subjektets predikatshandling, det som svarar på frågan: Vad?

Anna skriver en text åt dem.

Det indirekta objektet betecknar oftast en person, och anger den eller det som har, får, kan disponera eller berövas det som beskrivs med det indirekta objektet, det som svarar på frågan: Åt, för eller till vem?

Anna skriver en text åt dem.

Possessiva pronomen
Pronomen används istället för substantiv och adjektiv, enkelt beskrivet. Ett possessivt pronomen betecknar ägande.

Det possessiva pronomenet får ungefär samma betydelse som genitiv. Ett egennamn kan till exempel få genitivform med ett s som ändelse: Annas katt. Om Anna själv ska tala om vems katt det är använder hon ett possessivt pronomen om sig själv: Min katt.

Possessiva pronomen kongruensböjs på samma vis som adjektiv efter substantivet det bestämmer, det vill säga de får olika former beroende på substantivets genus (en eller ett), eller om de står i plural:  strong>din katt, ditt hus, dina bilar. Undantag är dock tredje personens possessiva pronomen som inte kongruensböjs: hennes katt, hennes hus, hennes bilar.

När det possessiva pronomenet syftar på subjektet i satsen använder man ett reflexivt possessivt pronomen. Det är samma som det personliga possessiva pronomenet i första och andra person, medan det byts till sin, sitt eller sina i tredje person singular respektive plural.

Personliga possessiva pronomen

Första person singularmin, mitt, mina
Andra person singulardin, ditt, dina
Tredje person singularhans
hennes
hens
dess
Första person pluralvår, vårt, våra
Andra person pluraler, ert, era
Tredje person pluralderas

Reflexiva possessiva pronomen

[table “6” not found /]

Infinitivfras

Infinitiv är verbets grundform. I svenskan markeras infinitivet med infinitivmärket att: att gå, att skriva.

En infinitivfras är en fras där huvudordet står i infinitiv, det vill säga frasen utgörs av ett infinit verb:

Hon älskar att skriva.

Det infinita verbet kan ha en eller flera bestämningar:

Flickorna väljer att leka med bilar.

Pojkarna väljer att inte spela fotboll.

Infinitivfrasen inleds ofta med att, men inte alltid:

Flickorna vill spela fotboll.

Webbkurs om knepiga pronomen

  • Språkriktigheter – Sin eller deras? – den här kort­­kursen ger dig både den gramma­­tiska grunden och rejält med praktisk träning. Vill du bli ännu bättre på att skriva korrekt finns det två till kort­­kurser om heta språk­­frågor, och du kan köpa alla tre som ett paket: Språkriktigheter.

Fler snabba skrivtips

Om pronomen på Evas språkblogg

Mer läsning om sin eller hans

 

Annons:

Snabba skrivtips

Kortfattade tips som lär dig att skriva vårdat, enkelt och begripligt i arbetet.

Kategorier

Arkiv

Annons: