Texten Dåtid i nutid mot en blåtonad bakgrund med ett timglas

För att öka drama­tiken när du be­rättar något kan du an­vända verbens nutids­former fast du talar om dåtid, vilket kallas historiskt presens. Men se till att vara konse­kvent med tempus­bytet.

I flera genrer är det vanligt att nutids­formen presens används för att be­skriva händel­ser i dåtid. Till exempel är det praxis att man skriver repor­tage i presens. Poliser både skriver och talar gärna i presens när de ska återge brotts­händelser, och per­soner som inter­vjuas om drama­tiska upp­levelser faller också ofta in i det.

Detta kallas för historiskt presens och så länge du håller dig presens hela vägen brukar det inte vara några problem.

Men vill du skapa mer dyna­mik i en be­rättande text kan du växla mellan prete­ritum och historiskt presens. Då börjar du be­rättelsen i prete­ritum för att be­skriva miljöer och hur karak­tärerna hamnar i en situation. När det blir drama­tiskt byter du till presens, och när drama­tiken minskar tar du dig till­baka till prete­ritum där det känns naturligt.

För att det här greppet ska fungera behöver det passa in i textens genre – det går oftast bra i skön­litteratur och i vissa fack­texter.

Men du måste också genom­föra tempus­bytet lika konse­kvent som när du håller dig till ett tempus. Om du känner att du inte klarar av det är det bättre att hålla sig till samma tempus hela tiden. Som med alla stili­stiska grepp krävs det kunskap för att resul­tatet verk­ligen ska bli stilistiskt.

Mer om böjningsformer

Fler snabba skrivtips

Skrivbrevet från Evas skrivskola

Evas språkblogg

Andra länkar om historiskt presens

 

[uo_breadcrumbs]

Arkiv